READYMADE - JOHN CAGE OCH YOKO ONO
JOHN CAGE
Konstnärens konstnärskap
John Cage var en amerikansk tonsättare som föddes 1912 och dog 1992. Han har haft stor betydelse för det musikalistiska avantgardet efter andra världskriget. John Cage menade att musiken i första hand struktureras genom rytm.
När Cage arbetade använde han sig av en sammansmältning av olika konstarter, ljudkompositioner, tystnad och slumpmusik. John Cages tidigaste verk bygger i stor grad på den musikalistiska tekniken, tolvtonsliknande idéer, som hör till den perioden inom musikhistorien som kallas modernismen. Under slutet av 1930-talet samarbetade han under en längre period med en rad olika balettsällskap och koreografer. Främst arbetade Cage med kompositioner för slagverksensembler eller preparerat piano. Mot slutet av 1940-talet blev Cage starkt influerad av österländsk filosofi och zenbuddism, även om han aldrig mediterade, detta påverkade hans slumpstyrka kompositioner, exempelvis Varations II (1961) och IV (1963). Cage var även en av de första tonsättarna som började arbeta med elektronisk musik, detta var samma år som han komponerade det första tysta stycket, 4′33″.
För en bredare publik är han mest troligen känd för denna tysta komposition, vilket utmärker sig och skapar stor uppmärksamhet, den framfördes första gången av pianisten David Tudor. Cages syfte var att få människorna att fokusera på ljud som alltid är runt omkring oss, detta skapade han genom att musikerna sitter beredda att börja spela, dock spelar de inte en enda ton. David Tudor blev sittande vid flygeln i fyra minuter och 33 sekunder, han lyfte pianolocket tre gånger för att markera de tre satserna, men stängde det igen och började då aldrig spela. Detta responderades med att publiken reagerade negativt, de buade och skrek.
Hur konstnären använder ready-made i sitt konstnärsskap
Readymade brukar ofta innebära att man skapar konst genom massproducerade föremål och tillverkar något nytt, John Cage inspirerades av readymade och skapade på så sätt musik av föremål som inte brukar associeras med musik. Cage använde sig bland annat av badkar och spelade på elvispar. I hans kompositioner lyfte han in rytmen från vardagsföremål så som vattenkannor och radioapparater. Redan på 1930-talet förutsåg kompositören den moderna musikens utveckling mot att kunna göra det möjligt att använda precis alla ljud genom elektroniska instrument.
YOKO ONO
För allmänheten är Yoko Ono troligen mest känd för hennes äktenskap med musikern John Lennon och deras gemensamma kamp mot krig. Man kan fråga sig vem hon hade varit utan sitt äktenskap med John Lennon, svaret kan lyda “En annan förstås, betydligt mindre känd, förmodligen med mindre musik i verkstan, men i konstkretsar uppskattad och respekterad och säkert hyllad.”
Konstnärens konstnärskap
Yoko Ono är en av de få kvinnliga konstnärerna som var aktiva under den mansdominerande, rörelsen vid namn Fluxus, där även John Cage var aktiv. Denna internationella konströrelse bildades 1962 för att samla medlemmar ur det konstnärliga avantgardet i Europa, och spreds även senare till USA. Det finns ingen tydlig stilistisk profil för rörelsen, men konkret stod de för en pånyttfödelse av dadaismen, som var det första medvetna brottet mot en borgerlig kulturell ordning. I Fluxusblandingen av experimentella musiker och konstnärer har Yoko Ono markerat sin plats, hur obesvärat som helst, i sina samarbeten och framträdanden. Dessa som ofta fokuserade på att hellre stimulera fantasin och frammana en inre rymd än på politisk konfrontation, som folk kan tro.
Yoko Ono kan beskrivas som en konceptkonstnär samt performanceartist. 1964 skapade Ono ”Cut piece”, som blev en performanceklassiker och en milstolpe inom konstfeminismen, i verket låter hon frivilliga från publiken klippa av hennes kläder på scen, de fick fortsätta så länge de ville samt upphöra när de ville, detta skapade en ömtålig situation.
Hur konstnären använder ready-made i sitt konstnärskap
Yoko Ono använder readymade i sin konst genom att hon just tar igenkännande föremål och använder dessa på ett sätt som inte var tänkt från början, vissa konstverk kan till och med vara oanvändbara. Hon använder sig av massproducerade föremål, exempelvis i hennes konstverk ”Mend Piece” där sönderslaget porslin använts och uppmanas att återkonstrueras. Genom detta verk skapar hon kreativitet och ett oöndligt antal möjliga och omöjliga lösningar för porslinet.
