Affisch - VÅRVISNING
Kokbok
När jag skapade denna kokbok har jag inspirerats av Leila Lindholms kokbok ”A piece of cake” eftersom jag tycker att hennes bok har en layout som tilltalar flera människor. Dels på grund av hennes personliga touch då hon bland annat skriver tips till recepten eller berättar en personlig bakgrund bakom det. Exempelvis vid receptet för blåbärsbullar som jag använt mig av så beskrev hon att en vännina till henne tipsade om att för att skapa de perfekta bullarna så ska man använda mycket smör i receptet. Detta tog jag till mig då jag beskrev att man ska ha tålamod när man bakar för att få höga och fluffiga bullar så ska man låta dem jäsa länge. För att skapa en personligare touch vade jag även att använda mig av foton jag själv tog under bakningen på uppslaget och på omslaget. Min målgrupp är bred då jag vill anpassa mitt förslag till personer från kanske 16 och uppåt. Jag har inte riktat mig till något speciellt kön utan detta förslag riktar sig till alla som vill baka.
På framsidan har jag använt mig av symmetrisk balans då det bildas lodräta linjer genom penseldragen, vilket gör att man ser likheter och det är inget som drastiskt sticker ut. Vertikala linjer som skapas genom att allt är strukturerat i tre fält, framsida, sidan på boken samt baksidan. I uppslaget av boken skapas även där symmetrisk balans genom vertikala linjer, då textsidan och sidan på bilden är uppdelade för sig. Texten är uppdelad i strukturerade fält så att läsaren lätt ska kunna följa receptet, genom detta skapas harmoni eftersom läsaren lätt kan se. När uppslaget skulle skapas fokuserade jag mycket på hur jag skulle skapa ett uppslag som inte blev rörigt för ögat eftersom receptet krävde mycket text för hur man ska gå till väga. Då valde jag att välja ett enklare typsnitt och fokusera på att hålla sidan med texten på neutral. Genom detta skapade negativa utrymmen där ögat får en chans att vila. På sidan med bilden valde jag att placera den vita texten lite ovanpå bullarna för att skapa en lugnare känsla uppåt bilden.
Jag ville skapa en neutral och tilltalande kokbok för en bred målgrupp. När jag valde färger har jag inte fokuserat på färger för ett specifikt kön utan neutrala färger som representerar en specifik ingrediens som man använder i bakning. Jag valde ett typsnitt som ser ut som om att det är handskrivet eftersom jag ville skapa en personlig känsla över kokboken. Till detta typsnitt valde jag även att använda mig av ett striktare typsnitt som en kontrast, detta använde jag när jag ville förtydliga vissa ord. Exempelvis i titeln på omslaget då jag valde att använda detta typsnitt på ordet ”bakverk” för att läsare snabbt kan förstå att det är en kokbok. Jag använde samma teknik på mitt uppslag då jag använde detta typsnitt på ordet ”Blåbär” för att läsaren snabbt ska förstå att det är blåbärsbullar när personen bläddrar igenom boken. Genom detta förmedlas en känsla av harmoni för läsaren eftersom dessa markerade ord underlättar själva läsningen och letandet efter vad det är för bok samt vilket recept det är.
Eftersom jag valde titeln ”En palett med bakverk” ville jag förmedla detta på omslaget, då valde jag att använda olika färger som jag ansåg representerade en speciell ingrediens (förutom den ljusa färgen där citronmelissbladet är på, det gjorde jag för en kontrast). Alltså när jag valde färger har jag inte fokuserat på färger för ett specifikt kön utan neutrala färger som representerar en specifik ingrediens som man använder i bakning. Jag målade dessa färger på ett vanligt vitt A4-papper som då blev den gråaktiga bakgrundsfärgen på omslaget. Sedan placerade jag skaftet på penseln längst upp på pappret för att det skulle skapa en känsla av hem och något människor kan relatera till, det blir mer personligt än om bara färgerna skulle vara på pappret. Efter det lade jag ingredienser man kan använda i bakning på färgen som jag ansåg representerade ingrediensen. På sidan av boken valde jag att bara strö kakao och blåbär på ett papper tillsammans med ett citronmelissblad längst upp. På baksidan använde jag en bredare pensel på ett papper för en koppling till framsidan, där skrev jag sedan baksidestexten som har en personlig koppling till vår klass samtidigt som en koppling till titeln på boken.
På uppslaget använde jag mig av en blandning av typsnitten plus ett neutralare och stilrenare typsnitt på beskrivningen över hur man tar sig igenom receptet. Det gjorde jag för att det var enklare att läsa det då, eftersom när man bakar vill man helst se snabbt vad man ska göra och i vilken ordning, därför valde jag även att använda mig av siffror vid de olika stegen. Det blir klarare för läsaren då. Under vilka ingredienser som behövs valde jag typsnittet som liknar en handstil för att efterlikna en inköpslista. Färgen på denna sidan är faktiskt en färg på en ogräddad bulle. Först testade jag mig fram med en färg som liknade blåbär men det kändes inte som om att det passade bra. Detta blir ett mer sammanhängande uppslag. Detta var även något jag använde mig av från Leilas kokbok då jag såg att hon hade färger som passade till varje bakverk. Så om mitt förslag blir valt så tycker jag att man ska välja en färg som är passade till sitt egna bakverk eller en vit färg om det ser renare ut. Alltså har jag inte använt mig av färg som något som en koppling i boken. På den högra sidan använde jag en blid på bullarna när dom jäste för att anpassa mig till texten som beskriver att man ska låta de jäsa länge.
Fördelar med detta förslag är att det är sammanhängande på det sättet att det är personligt och typsnitten kompletterar varandra på ett normalt sätt. Det är även ett neutralt utseende på boken som anpassar sig till precis alla som vill baka.
Nackdelar med detta förslag kan vara att färgen på framsidan ej är kopplad till färgen på uppslaget men detta har jag redan förklarat. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte strödde kakao eller några blåbär på baksidan. För om någon nu bara ser boken då den ligger upp och ned så kan det vara svårt att förstå att det är en kokbok innan man läser texten. Jag ser även nu att den vita texten som är framför bilden på bullarna kan vara svår att läsa.
KOKBOK lektion 2 19/1-2014
PATENT - FJÄRDE LEKTIONEN + KORT UTVÄRDERING
Under denna sista lektion gav jag förslaget att vi skulle dela upp de svåraste frågorna i texten för att vi skulle hinna med den. Jag och Wiktoria diskuterade den fjärde frågan, då hon behövde arbeta med sin produkt slutade med att vi diskuterade allt inom frågan samt även tillsammans formulerade meningarna när jag skrev. Vi diskuterade allas skydd som de behövde ha på sina produkter och sedan skrev jag ner dem i texten, när vi var klara med fråga fyra övergick jag till att färdigställa fråga två, till sist färdigställde Annie även fråga ett. Annie och Lisa började diskutera fråga fem, bland annat om vi skulle ha en slogan eller ett intro som gör att köpare kommer ihåg våra MiniMEE produkter. Tillsammans fick vi alla en större struktur på alla frågor. När lektionen slutade var den sista frågan, fråga fem, fortfarande i punktform så det försökte vi lösa under helgen.
Jag anser att vi i gruppen har skapat en bra och sammanhängande kollektion, där det syns att vi har sammarbetat och bollat idéer med varandra, för att nå det bästa resultatet. Vi har alla medfört en positiv känsla till varandras produkter och bara gett konstruktiv kritik i en trevlig ton. Personligen tyckte jag att denna uppgift var rolig men svår, det var mycket nya saker som skulle vara med, så som reglerna för patent, varumärkesskydd, designskydd/mönsterskydd osv.
Under redovisningen tyckte jag att vi gjorde ett bra arbete med tanke på att vi hade en helg då mycket missförstånd kom upp och vi hanmnade under tidspress och stress.
PATENT - TREDJE LEKTIONEN
Under denna tredje lektion startade vi direkt med att färdigställa våra produkter. Under denna lektion ansåg jag att vi borde börja med texten så därför fokuserade jag på att i alla fall börja på de första frågorna. Jag började samla på mig information om hur vår elefantnapp skulle skyddas plus att undersöka på djupet just varför vi valde namnet MiniMEE.
PATENT - FÖRSTA LEKTIONEN
Efter inledningen och quizet av Iris och Jenny, satte vi oss i gruppen. I min grupp ingick just då Wiktoria M, Annie S, Isabel L samt Lisa M.
Vi började med att läsa igenom uppgiftspappret vi hade fått samt att välja namn för vårt företag, vilket blev MiniMEE, eftersom vi ansåg att det tilltalade köpare mest. Efter detta började vi diskutera vår frontfigur, nappen. Tillsammans kom vi fram till att vi ville göra en napp i form av ett babyelefanthuvud, plus att den skulle ha ett snöre som man kunde fästa med en klämma i exempelvis en tröja. På så sätt trillar inte nappen på golvet om barnet tappar den, den blir alltid nära till hands. Utifrån elefantnappen kom vi på temat vi ville inspireras av till de utökade sortimenten, vilket blev afrikanska, asiatiska och exotiska bebisdjur. På ett papper kladdade vi ner allas idéer som kom upp, vilket resulterade i att vi hade långa listor på djur vi kunde tänkas arbeta med, listor på produkter samt generell fakta, så som åldersgrupp på barnen. Vi har under tidens gång ändrat vår åldersgrupp från först 0-3 år, sedan 1-4 och till sist bestämde vi oss för 0-3 år, på grund av att alla produkter i sortimentet passar denna åldersgrupp. Utifrån listan med produkter valde vi att använda oss av en nappflaska, en bärarfilt, en haklapp, en leksak samt en väska där alla produkter ska kunna placeras i. Just tanken med att alla produkter skulle placeras i väskan kom från idén att skapa ett startkit för föräldrar, ett kit där dem har allt de behöver för barnet på resande fot, exempelvis en kort resa till parken. Vi valde våra djur samt valde produkter, då jag och Wiktoria lottade fram våra produkter, för vi båda ville arbeta med nappflaskan och det var den och väskan kvar. Lottningen slutade med att jag fick nappflaskan och Wiktoria fick då väskan. Under denna lektion hade Isabel även börjat gjort vår första skiss till loggan.
PATENT - ANDRA LEKTIONEN
Till denna lektionen hade vi förberett våra enskilda tolkningar på en elefantnapp, för att sedan tillsammans välja ut de delar som vi ansåg skulle passa idealet för vår kollektion. Vi valde från de som hade med sig ett förslag. Formen på huvudet, päronformat, valde vi från Annie, formen på öronen var en blandning av Annies och Wiktoria, ögonen från Wiktorias och snabeln från min. Denna lektionen tillkom även Emma till vår grupp, då fokuserade vi även på att kolla vad det var för produkter vi uteslöt när vi valde våra. Emma valde att inspireras av en sköldpadda och göra en body/sparkdräkt.
Resterande av lektionen tog vi till att färdigställa de första skisserna på hur vi ville att våra enskilda produkter skulle se ut. Vi diskuterade mycket i gruppen för att alla produkter skulle få ett liknande utseende, detta gjorde även att det blev en starkare sammanhållning i gruppen och vi kom tillsammans på idéer för att utveckla varandras produkter till något ännu bättre.
READYMADE - VARFÖR ÄR MITT VERK READYMADE?
READYMADE - ARBETSPROCESS
MATERIAL JAG ANVÄNDE MIG AV:
- Tjockare krämvitt papper
- Blött tidningspapper med ospecifik text
- Vatten plus pensel
- Kallt kaffe
- Tändstickor
Jag har använt mig av tre papper och skapar olika motiv på varje, jag har fortfarande kvar den delen av pappret gör så pappret sitter i pärmen för att jag ville skapa en känsla av tidspress och inte så perfekt uttryck, som om att någon snabbt rev ut pappret. Dessa känslor använder jag mig av genom hela processen, för att verket ska bli verkligt. Det första jag gjorde efter jag knycklat ihop papperna var att doppa alla i vatten, så att vattnet gör så de skapar en livligare form.
Jag började med det första pappret som jag bara knycklade ihop mycket lite. Jag valde att riva ut en del som hade mycket text och mindre bilder, innehållet på texten brydde jag mig inte om för meningen är inte att man ska läsa det utan att det ska verka som någon skrivit på detta använda papper. Min första idé var att först limma på tidningspapper på det tjockare pappret och sedan doppa allt i vatten. Limmet lossnade, men detta ledde till att jag fick idén med att försöka färga av bokstäverna på pappret, genom att när jag drog av tidningspappret hade några få bokstäver färgat av sig. Jag delade upp tidningspappret i tre delar och placerade ut en på kanten av det tjockare pappret, sedan tog jag penseln med mycket vatten och började blöta och trycka lätt med penseln, för att bokstäverna skulle färga av sig mer tydligt. Sedan droppade jag fem kaffedroppar från en kopp jag ställde i kaffe, även detta för att skapa ett realistiskt uttryck och inte så tillgjort som det hade kunnat bli om jag exempelvis använde penseln.
Jag gick sedan över till det andra pappret, som jag hade knycklat ihop rejält, där jag först ställde den kaffetäckta koppen på pappret, och kaffet spred sig i en osymmetrisk och inte regelbunden cirkel. Sedan använde jag återigen denna teknik med penseln och vatten för att bokstäverna skulle färga av sig. Jag placerade tidningspapperna i olika delar av pappret samt att några var upp och ner och ingen var så tydlig så man kunde läsa hela meningar. Detta var något jag ville skapa. När jag placerade tidningspappret närmare den torkade kafferingen testade jag att blöta ner det med kaffe istället för vatten, detta gav ingen större effekt mer än att kafferingen diskret spred sig närmare texten, i ett omedvetet snyggt uttryck.
Det sista pappret jag använde mig av var något mindre knycklat än det andra men betydligt mer än det första. På detta gjorde jag inget mer än att med mening ”spilla kaffe” över pappret. Jag fyllde en kopp med två skedar kaffe och slängde detta sedan över pappret. Detta skapade känslan av att någon var under tidspress och råkade spilla kaffe.
När jag sedan brände upp papperna i den öppna spisen använde jag mig av John Cage’s specifika uträkningar för hans ”Eninka 29”. Det ensamma pappret som skulle brinna i 29 sekunder blev det andra pappret som jag skapade. De två papper som skulle brinna tillsammans i 6 sekunder blev de resterande varav den tredje jag skapade var det understa pappret. Jag började filma den första när elden var tänd och jag lade då papprets nedersta högra hörn på elden, den spred sig långsamt uppåt och efter 29 sekunder hällde jag vatten över pappret, vilket skulle representera den desperata gesten när man vill rädda innehållet på det brinnande pappret. Jag gjorde densamma på de två papper som skulle brinna tillsammans, fast dem lade jag direkt på lågorna, och efter 6 sekunder hällde jag även där vatten för att representera samma sak.
När jag sedan skulle fotografera platsen där mitt verk skulle placeras fotade jag först när de låg i den släckta öppna spisen och sedan när de låg utanför och man såg glöden, detta fotade jag utan blixt för att skapa denna hemkänslan, en bekväm och mörkare känsla. När jag ville visa hur mitt verk påverkar en kallare miljö, en konsthall, placerade jag papperna på ett vitt bord och fotograferade med blixt för att tydligare få fram en kallare miljö och en känsla av opersonligt.
Jag anser att jag gjort en starkt koppling till John Cages verk ”Eninka 29” och en mindre koppling till Yoko Onos verk ”Three mounds”, men tillsammans skapar min inspiration av deras verk och mina egna idéer ett verk som har en stark berättelse men även har möjlighet till fritolkning.
Bilderna nedanför visar olika miljöer mitt verk kan presenteras i:
READYMADE
Hur kopplar du ditt konstverk till konstnärerna?
John Cage´s verk, Eninka 29, skapades genom att samtidigt skicka brinnande tidningspapper och fuktigt papper genom en tryckpress. Konstnären bedrev flera tester för att avgöra en lämplig kombination av storleken på elden till papprets vikt. Teknikerna som John Cage använde sig av var att han lade papperna över elden i exakta sekunder, samt att ringarna som såg ut som en använd kaffekopp ställts på pappret är egentligen en stor varm ring, runt 10x10 cm i diameter, som då lämnat brännmärken efter sig. Cage hade specifika uträkningar för hur länge mängden papper skulle brännas, ”one peace of paper and 29 seconds of fire” samt ”two peaces of paper and 6 seconds of fire”
Yoko Onos verk ”Three mounds” består av tre högar, som till synes ser identiska ut, men varje hög är från olika onämnda länder som ingick i krig. Meningen med verket var att tänja på de konstgjorda gränserna människan delat upp länder med, samt att visa dårskapet med att kriga, oavsett vilket land man krigade över, samt vilket skäl.
Jag har då inspirerats av dessa två verk och tillsammans skapar mitt verk. Ur Cage´s ”Eninka 29” har jag bland annat inspirerats av utseendet på slutresultatet och teknikerna han använde, han lade nämligen pappret ovanför elden istället för att exempelvis lägga en tänd tändsticka ovanför pappret som jag först hade planerat. För att skapa detta använda och äldre uttryck som papperna får tänker jag faktiskt använda mig av en använd kaffekopp, eftersom det är något folk kan relatera till vilket gör att det då skapar en bekväm känsla och blir mindre tillgjort. Tekniker jag själv använder mig av för detta uttryck är att jag knycklar ihop papperna, använder kaffe på olika sätt, lägger delar av blött tidningspapper över och penslar med ännu mer vatten så att bokstäverna färgar av sig, samt att även jag bränner dem. Jag tänker använda mig av Cage´s uträkningar för sekunderna papperna ska brinna även fast uträkningarna inte gäller mig så är det intressant att se hur sekunderna i elden påverkar pappret, samt att även det blir en koppling till ”Eninka 29”. Jag kommer presentera när papperna brinner genom en tyst film där då pappret läggs över tändstickan.
Ur Ono´s ”Three mounds” har jag endast använt mig utav hennes princip med högarna. Det som blev över av papperna kommer bli min liknelse till Ono´s jordhögar och kommer placeras framför filmen på de brinnande papperna, tillsammans bildar dessa en mindre installation. Yoko Ono använde jord från olika krigsländer och jag visar resultatet av ett mindre krig hemma, mellan antingen två personer eller en persons inre kamp. ”Three mounds” har även en stor frihet till egentolkning om man inte vet bakgrunden till verket, detta inspirerades även jag av. Eftersom om man inte vet bakgrunden till mitt verk kan de brända papperna tolkas som något helt annat än känslorna jag ville förmedla.
Tanken med mitt verk är att skapa en känsla av ilska, desperation och ångest, i denna ordning. Genom att jag först fått papperna att ha ett äldre uttryck bildas redan där en känsla av något viktigt och minnesvärt, eftersom jag sedan bränner papperna i en öppen spis, som även det ger en känsla av hemma, och efter det kastar vatten för att släcka elden, bildas känslorna jag ville åstadkomma. Detta verk kan tolkas på olika sätt, exempelvis kan det vara två personer som är inblandade eller bara en. Verket kan skapa känslan av att en person bränner upp papperna i ilska och sedan försöker den andra personen rädda papperna i ångest och desperation, genom att kasta vatten. Man kan även tolka det som att det endast är en person inblandad som då desperat ändrar sitt beslut och försöker rädda papperna.
Var skall konstverket stå? Hur påverkar det platsen?
Detta konstverk ska placeras i en miljö som liknar en ”hemmiljö”, en miljö flera kan relatera till. Jag anser att verket då visar budskapet till max. Genom verket vill jag skapa en känsla som flera kan relatera till, att det sker i ett hem, och genom att exempelvis presentera verket i en konsthall som har en mindre känsla av personlighet och hemmiljö förlorar verket sitt budskap, dock så skapas en större möjlighet till fritolkning av verket. Folk kan tolka verket som andra känslor än mina, exemplevis som sorg. Genom att det visas i en hemmiljö blir verket mer känslosamt, skapar en historia, dock genom att det visas i en konsthall skapas möjligheten till fritolkning och verket kan anses mer som ett konstverk.
READYMADE - JOHN CAGE OCH YOKO ONO
JOHN CAGE
Konstnärens konstnärskap
John Cage var en amerikansk tonsättare som föddes 1912 och dog 1992. Han har haft stor betydelse för det musikalistiska avantgardet efter andra världskriget. John Cage menade att musiken i första hand struktureras genom rytm.
När Cage arbetade använde han sig av en sammansmältning av olika konstarter, ljudkompositioner, tystnad och slumpmusik. John Cages tidigaste verk bygger i stor grad på den musikalistiska tekniken, tolvtonsliknande idéer, som hör till den perioden inom musikhistorien som kallas modernismen. Under slutet av 1930-talet samarbetade han under en längre period med en rad olika balettsällskap och koreografer. Främst arbetade Cage med kompositioner för slagverksensembler eller preparerat piano. Mot slutet av 1940-talet blev Cage starkt influerad av österländsk filosofi och zenbuddism, även om han aldrig mediterade, detta påverkade hans slumpstyrka kompositioner, exempelvis Varations II (1961) och IV (1963). Cage var även en av de första tonsättarna som började arbeta med elektronisk musik, detta var samma år som han komponerade det första tysta stycket, 4′33″.
För en bredare publik är han mest troligen känd för denna tysta komposition, vilket utmärker sig och skapar stor uppmärksamhet, den framfördes första gången av pianisten David Tudor. Cages syfte var att få människorna att fokusera på ljud som alltid är runt omkring oss, detta skapade han genom att musikerna sitter beredda att börja spela, dock spelar de inte en enda ton. David Tudor blev sittande vid flygeln i fyra minuter och 33 sekunder, han lyfte pianolocket tre gånger för att markera de tre satserna, men stängde det igen och började då aldrig spela. Detta responderades med att publiken reagerade negativt, de buade och skrek.
Hur konstnären använder ready-made i sitt konstnärsskap
Readymade brukar ofta innebära att man skapar konst genom massproducerade föremål och tillverkar något nytt, John Cage inspirerades av readymade och skapade på så sätt musik av föremål som inte brukar associeras med musik. Cage använde sig bland annat av badkar och spelade på elvispar. I hans kompositioner lyfte han in rytmen från vardagsföremål så som vattenkannor och radioapparater. Redan på 1930-talet förutsåg kompositören den moderna musikens utveckling mot att kunna göra det möjligt att använda precis alla ljud genom elektroniska instrument.
YOKO ONO
För allmänheten är Yoko Ono troligen mest känd för hennes äktenskap med musikern John Lennon och deras gemensamma kamp mot krig. Man kan fråga sig vem hon hade varit utan sitt äktenskap med John Lennon, svaret kan lyda “En annan förstås, betydligt mindre känd, förmodligen med mindre musik i verkstan, men i konstkretsar uppskattad och respekterad och säkert hyllad.”
Konstnärens konstnärskap
Yoko Ono är en av de få kvinnliga konstnärerna som var aktiva under den mansdominerande, rörelsen vid namn Fluxus, där även John Cage var aktiv. Denna internationella konströrelse bildades 1962 för att samla medlemmar ur det konstnärliga avantgardet i Europa, och spreds även senare till USA. Det finns ingen tydlig stilistisk profil för rörelsen, men konkret stod de för en pånyttfödelse av dadaismen, som var det första medvetna brottet mot en borgerlig kulturell ordning. I Fluxusblandingen av experimentella musiker och konstnärer har Yoko Ono markerat sin plats, hur obesvärat som helst, i sina samarbeten och framträdanden. Dessa som ofta fokuserade på att hellre stimulera fantasin och frammana en inre rymd än på politisk konfrontation, som folk kan tro.
Yoko Ono kan beskrivas som en konceptkonstnär samt performanceartist. 1964 skapade Ono ”Cut piece”, som blev en performanceklassiker och en milstolpe inom konstfeminismen, i verket låter hon frivilliga från publiken klippa av hennes kläder på scen, de fick fortsätta så länge de ville samt upphöra när de ville, detta skapade en ömtålig situation.
Hur konstnären använder ready-made i sitt konstnärskap
Yoko Ono använder readymade i sin konst genom att hon just tar igenkännande föremål och använder dessa på ett sätt som inte var tänkt från början, vissa konstverk kan till och med vara oanvändbara. Hon använder sig av massproducerade föremål, exempelvis i hennes konstverk ”Mend Piece” där sönderslaget porslin använts och uppmanas att återkonstrueras. Genom detta verk skapar hon kreativitet och ett oöndligt antal möjliga och omöjliga lösningar för porslinet.
Readymade
UTSTÄLLNING
ANTONYM
ANTONYM - BESKRIVA DET MOTSATTA
Folklore projektet över
Pärlor i mängder
Förpackningen till presentationen
Ett evighetsprojekt
Helheten
