Att se sig själv från ett annat håll





Träslöjden - skapandet av accessoaren




Experiment!




Bildberättelse - även det fasta skapar rörelse





Grafiska profil
Nya tag
Innan jullovet- åt helvete med folklore.
Min planering för mytartikeln

Min skrivprocess
Färdiga resultatet av tidningssidan




När jag skulle göra illustrationen till mytartikeln började jag med att kalkera en utskriven bild av Poseidon, efter det startade jag med att arbeta med tusch-tekniken. Jag valde att blanda långa horisentella linjer med korta vertikala linjer och prickar. Jag tog hjälp av den utskrivna bilden jag kalkerade när jag ville veta var jag skulle ha linjer o prickar. Jag valde att först fylla i alla konturer med en tunn tuschpenna och sedan fyllde jag i än en gång med en tjockare penna där jag ville ha mer kontrast eller där jag ville att ögat skulle lägga lite extra uppmärksamhet på, utan att man själv tänkte på det. När jag skapade min illustration jobbade jag med olika storlekar på tuschpennan, allt från 0,1 till storlek 0,4. Jag valde att göra detta eftersom jag ville skapa en effekt för åskådaren. Efter det började jag med att göra prickar på trappan, jag gjorde tätare prickar där det var som mörkast och glesare prickar där det var mycket ljust och inga prickar där det var helt vitt.Jag gjorde även prickar på blomsterarrangemangen under fönstrena högt uppe på bilden. Sedan övergick jag till att göra de långa horisontella strecken, på kanten precis under trappan. Efter det gjorde jag de kortare vertikala stecken, de gjorde jag på fontänen där Poseidon står och på trappan framför han. Även när jag arbetade med streck gjorde jag tätare streck där det var som mörkast och glesare där det var ljust. När jag skulle välja tekniken som jag ville jobba med på Poseidon funderade jag ganska länge, jag var rädd att det skulle bli rörigt med prickar och jag tyckte personligen inte att det skulle bli snyggt att fylla i de mörkare partierna med tusch, det skulle bli alldeles för mycket mörkt eftersom han har mycket skuggor på sig på bilden. Så efter lite tänkande valde jag att bara fylla i kontururerna på skuggorna. Däremot fyllde jag i skuggorna på fisken som han håller i högra handen. Till sist gjorde jag polistejpen som skulle vara runt staplarna som omringade Poseidon, jag färglade dom blå eftersom det var en brottsplats och det ville jag att läsaren skulle fokusera på.
Jag är nöjd med slutresultatet på min illustration av Kadmos. Jag tyckte att det var otroligt roligt att göra en tidningssida, och det var bara mycket roligare när det gick bra både i svenskan och i bilden. Om det är något som jag skulle vilja förbättra så skulle det vara Poseidon själv. Jag arbetade så hårt och lade ner mycket tid på att allt skulle bli perfekt men sedan så blev han inte så bra som jag hade tänkt mig.När jag nu kollar på min illustration ser jag många små detaljer som jag skulle vilja fixa, men allt som allt så blev jag mycket nöjd med tidningssidan.
Hur andra har illustrerat Kadmos


Kollage: myten om Kadmos

Creative Commons

Milan Fashion Week, Women Fall 2011/2012
(Klicka på Milan Fashion för länk)
Luciano Consolini
Bilden har märkningen BY och NC.

Fashion week illustration#2 - Lutheen
(Klicka på Lutheen för länk)
Fashion Week Illustrée
Bilden har märkningen BY,NC och ND.
Dessa båda bilder representerar mig och min stil.
KONSTHISTORIA - REALISMEN

Realismen var en konstnärlig rörelse som började i Frankrike på 1850-talet, efter revolutionen 1848. Realismen var en tid då man beskrev det som var dåligt och fult, istället för att bara beskriva det som var fint och lyckligt. Konstnärerna skulle avbilda världen sådan den är, och vi alla vet att världen inte bara är solsken och glädje. Realismen gjorde sig fri från all drama och överdrivna känslosamhet som var typiskt för den romantiska rörelsen. Realismen försökte istället avbilda verkliga och typiska människor och situationer med sanning och exakthet, denna ism undvek inte obehagliga eller smutsiga aspekter av livet. Realismen eftersträvade att avbilda vardagliga motiv och människor i alla klasser, även de motiv som inte alltid har ansetts vara tillräckligt fint och högaktningsvärt i tidigare generationers konst. I allmänhet avbildade realisterna vardagliga ämnen och sitiationer i dagens inställningar, och försöker beskriva individer i alla samhällsklasser på ett liknande sätt. Realismen var en epok som blev mycket kritiserad eftersom realismens motiv ansågs vara omoraliska, vilket betyder opassande. De ansågs vara det eftersom de bröt mot de accepterade normerna för ”god smak”. Kända konstnärer under denna ism var
Konstnären jag har valt att fördjupa mig i är Daniel C. Chiriac. Han föddes den 27 december år 1972 i staden Bacau, som ligger i Rumänien. Hans konstverk är mest gjorda i stilerna surrealism och klassisk realism där han använder de bästa ojlefärgerna. Före år 2006 var Daniel mest intresserad av abstrakt konst, vilket syntes i hans målningar. Efter 2006 återupptäckte han realismen och blev mer intresserad av de vackra målningarna av gamla mästare och deras tekniker, detta resulterade i att han sakta övergav den abstrakta konsten och fördjupade sig i surrealismen, fantastisk realism och den klassiska realistiska konststilen. Numera skapar Daniel realistiska målningar så som stilleben, landskap, porträtt och även surrealistiska målningar.
Min kollektion har som sagt inspirerats av realismen och dess realistiska och enkla konstverk. Jag anser att realismen var en perfekt ism för mig, därför att jag gillar det enkla som har en historia bakom sig. I början av detta projekt visste jag inte exakt hur jag ville forma mina klädesplagg, men när jag hittade konstverket av Daniel C.Chiriac började idéerna smått flöda. När jag skapar kläder vill jag ha en historia bakom plaggen och när jag studerade Daniels konstverk fick jag idén att min kollektion skulle framhäva kontrasterna mellan hårt och mjukt. På mitt inspirationskonstverk är det en clementin som har blivit halvt avskalad samt en clementin med skalet på bredvid och när jag skulle koppla detta verk till realismen valde jag att se på hur vi människor beteer oss. Den gemene man brukar oftast sätta upp en fasad i olika situationer, exempelvis rädsla för att visa sitt rätta jag, denna fasad representerar clementinens skal. Men efter ett tag, det kan vara dagar, veckor eller år, så brukar denna fasad sakta men säkert avskalas, vilket representerar clementinen med halvt avskalat skal. Då visar vi vårt rätta jag, vilket är fruktköttet på clementinen. Fruktköttet är det mest sköra på hela frukten och det är också vårt rätta jag, om vi släpper in människor för fort kan vi förlora dem och samma sak om vi inte visar vem vi egentligen är, därför ska man hitta en balans vilket är att visa sitt rätta jag sakta men säkert.



När jag väl började låta pennan visa vägen till skapandet blandade jag både mjuka och hårda plagg i en outfit eftersom jag under hela arbetsprocessen reflekterade till clementinerna. När jag tecknade modell nummer ett fokuserade jag mycket på armarna, min idé var att den vänstra armen skulle vara fast och stabil, som skalet, och den högra armen skulle vara fri och ömtålig, som fruktköttet. Därför valde jag att låta den vänstra armen vara långärmad och i ett ganska tjockt tyg, som exempelvis ett tjockare bomullstyg och självaste klänningen är också i det tyget. Medan den högra armen skulle vara i chiffong och tyget skulle inte omfamna armen utan det skulle bara sitta fast högst uppe vid axeln så att det är flödande och faller vackert nedför armen.Jag valde att göra hela klänningen i en orange färg och chiffongen skulle vara vit.
När jag skapade modell nummer två ville jag ha en strukturerad jacka med volym och ett par ”slappa” byxor. Därför skapade jag en orange jacka med en stor krage med vitt foder i, jag blev inspirerad av en sådan krage som jag har på mitt kollage. Jag valde att jackan skulle gå till höften och vara långärmad för att koppla den till skalet av clementinerna. Jag gjorde också ett par luftiga, lediga svarta byxor i ett tunt tyg. För att också få in färgen utav de gröna bladen på clementinerna valde jag att göra ett par gröna högklackade skor till.
När jag tecknade modell nummer tre ville jag få fram lite utav det som var min originalidé, att ha en lös topp med en stor kjol som representerade hur det avskalade skalet ligger i konstverket. Under tiden utvecklades denna idén till samma tänk men med mer detaljer. Jag valde att ha en lössittande topp med inga armar, för att den skulle vara fri. Toppen ska vara i chiffong och den formar sig i vackra runda former runt urringningen. Kjolen blir ganska fast formad, så att den håller sin volym men ändå är bekväm och faller något från kroppen. Jag valde att ha toppen i en svart färg och kjolen i en orange färg eftersom jag just i detta fallet ville att kjolen skulle vara huvudplagget. Jag tänkte samma sak med denna outfiten med skor, att jag ville få in det gröna från bladen på clementinerna i min outfit.
KOMPLETERINGSINLÄMNING

För att närmare förstå just varför DWANE skrev YSL i pannan på konstverket där motivet var Charles Manson valde jag att söka på ”Charles Manson YSL”. När jag gjorde det såg jag att det kom upp bilder på Marilyn Manson när han gjort en reklamkampanj för YSL, jag valde att söka mer på honom. När jag gjorde det läste jag att hans riktiga namn är Brian Warner, det som var intressant var att han har tagit förnamnet från Marilyn Monroe och efternamnet från självaste Charles Manson. Orsaken till att han gjort detta var att han ansåg att även fast Marilyn är en symbol för skönhet och glamour så hade hon även en mörk sida, precis som att Charles har en intelligent och god sida.
Min teori på denna fråga är att DWANE valt att skriva YSL i pannan på Charles Manson eftersom Charles har en koppling med Marilyn Manson och skälet till varför det rinner svart färg är att när Charles begick mord skrev han budskap med offrens blod och den svarta färgen representerar blod, alltså om konstverket hade varit i färg hade den svarta färgen som runnit varit blod. Tyvärr så är det helt omöjligt för mig att veta just vad DWANE ville förmedla när han skapade sitt dramatiska konstverk, utan att själv ta kontakt med honom. Det finns flera teorier till att DWANE skapad detta konstverk, han kan ha gjort det i ilska, frustration, hyllning till tron på att Charles kan förändras, exakt som Marilyn Monroe anåsg. Jag anser att detta konstverk är unikt eftersom det går att tolkas på så många olika sätt, från person till person. Men en sak är säker i alla fall, DWANE ville skapa ett dramatiskt verk och enligt mig har han lyckats.
MITT KOLLAGE OM REALISMEN

Förra lektionen blev jag klar med mitt inspirationskollage för uppgiften om ismerna. Jag fick realismen och valde en tavla som föreställer två clementiner, den ena är stängd medan den andra som ligger närmast åskådaren är halvt öppen vilket gör att man ser både det hårda skalet av frukten och det mjuka ömtåliga fruktköttet. Jag valde att bygga upp mitt kollage så att grunden var olika artiklar ur tidningar därför att i dagens samhälle skriver vi om realistiska saker som sker runt omkring oss. Sedan valde jag att ha hårda klädesplagg på den högra sedan vilket representerar skalet på clementinerna, och jag valde att ha mjuka klädesplagg på den vänstra sidan vilket representerar det ömtåliga fruktköttet i clementinerna. Jag tänkte också på färg när jag gjorde mitt kollage, jag ville få in lite utav de färger som var i tavlan så jag letade efter klädesplagg som var orangea i olika toner och lite gröna. Jag ville även få in lite andra färger så valde några enkla färger som svart och vitt eftersom jag ville att det orangea och gröna skulle få mest fokus.
Jag kommer att göra ett nytt inlägg när jag är klar med mina skisser.
BILDANALYS

Street Art, en konstform som är dramatisk och konstverken självtalande. Konstverket jag valde att analysera är Dwane_Charles_Manson_YSL, vilket är ett dramatiskt verk av Street Art konstnären DWANE.
Beskrivande del:
Själva motivet i konstverket är en mans ansikte fast hela mannens ansikte är inte med. Hans ansikte är med helt på längden men inte på höjden av konstverket, det slutar precis över hans högra ögonbryn, vilket är sätt från mottagarens håll, sedan slutar bilden precis i öppningen mellan hans läppar, vilket resulterar i att man som åskådare bara ser hans övre läpp. Mannen i konstverket har tjockt runtformat hår, som ett afro, det är något svårt att tyda men ser ut som om han har en fyllig mustasch. Hans ögonbryn är skarpt svarta och tjocka, han spänner upp ögonen så att mycket av ögonvitan syns ( vilket resulterar i en dramatisk effekt ), han är mycket svart runt ögonen och hans pupiller är djupt mörka med ett tecken på ljus i sig. Det ser ut som om han spänner ögonen i någon som är framför honom till hans höger. Ur hans ögon rinner en svart färg i olika långa streckor, några strecker sig till sidan av näsan och de längre strecker sig över hans läppar. De strecken slutar inte där konstverket slutar utan de fortsätter. Över delar av hela bilden, men mest över kinderna, är det streck som går inåt. Det ser ut som om att dessa streck är skåror i bilden, dessa skåror ligger vågrätt över konstverket. Färgen som rinner från ögonen fyller ut delar av skårorna innan färgen fortsätter rinna ner. Från mellersta delen av pannan, ungefär där bilden börjar, till precis under ögonbrynen står tre bokstäver, YSL. Y-et står först och sedan börjar S-et ungefär ovanför mitten av Y-et. L-et börjar något under där S-et började och slutar något under där S-et slutade. Det blir som om att bokstäverna står på varandra i ordningen YSL. YSL är inte bara några ihopsatta bokstäver, dessa bokstäverna står för något. De står för Yves Saint Laurent, som var en fransk modeskapare. Allting i konstverket som inte är hud på ansiktet är svart, hans ansikte är grått. Ljuset i bilden faller mitt på hans ansikte, hans ansikte är lutat lite snett åt åskådarnas vänster, vilket resulterar i att hans vänstra sida av ansiktet blir mer skuggigt. Den teknik som har använts i verket är sprejfärg och ett fotografi, en sak som får bilden att verkligen se ut som ett fotografi är att om man råkar vika ett foto så blir det sådana skåror som det är i bilden.
Tolkande del
Jag anser att detta konstverk är väldigt dramatiskt, det som gör det dramatiskt är att verket är svartvitt, hans ögon är uppspända och att det rinner svart färg ur hans ögon. Det första jag kände när jag först såg bilden var att DWANEs budskap i bilden var att man lätt kan få en stämpel, man kan säga att man får en stämpel i pannan vilket mannen har. Denna stämpeln man får är inte något som är lätt att få bort, därför tror jag att mannen har gråtit svart färg. När man väl har fått denna stämpeln och inte vill ha den mer, är det mycket svårt att stå emot vad andra tycker om det och svårt för andra att ändra sin syn på en. Dessa jack som är i målningen representerar att det är svårt att ta sig ur stämpeln utan att vika. Jag tror att denna mannen börjar vika sig. Alla andras kommentarer om hur han ska vara börjar bli jack i honom som efter ett tag kan leda till att han glömmer vem han själv är och vad alla andra tänker börjar ta över honom, dessa skåror kommer bli större och djupare ju mer människor kommenterar hur han ska vara.
RÖDA STEN- NYA PROJEKTET
Denna dagen på Röda sten var lärorik och spännande tycker jag dels därför att byggnaden vi var i hade en spännande bakgrund och för att jag inte i vanliga fall brukar hålla på med graffiti. Jag tycker det var intressant att de har valt att bevara de gamla graffitibilderna i och på byggnaden blandat med de nya konstnärernas, som Carolina ( Blue ) mm, konstverk.
När vi fick reda på att vi skulle göra en skiss på hur vi ville att väggen på fjärde våningen i skolan skulle se ut så började jag först tänka på att jag ville göra något med mjuka former och cirklar. Sedan byggde jag ut på den idéen och valde att göra ett streck i mitten av bilden som syftar på livet, och jag ville att det skulle vara både streck som siktade uppåt, ovanför mittenstrecket, och streck som siktade nedanförmittenstrecket. Med detta ville jag förmedla att livet har både upp- och nedgångar. Jag vill alltid att det jag skapar ska ha någon mening.
Men sedan när jag kom hem kom jag på en annan idé som jag funderar på att använda mig av. Jag gillar peppande små tal som till exempel " When nothing goes right.....go left". Så därför började jag tänka ut hur en vägg med olika peppande texter skulle påverka elever på en skola. Jag personligen sparar otroligt många sådana texter och jag tycker att det peppar mig och gör mig gladare genom att läsa sådana, men man vet inte riktigt hur andra påverkas av dem. Det enda jag vet säkert är att jag verkligen tror att det skulle göra elever och lärare gladare och mer peppade genom att läsa lite roliga men samtidigt fundersamma texter.
Jag tycker samtidigt att det ska bli spännande att skriva en bildanalys om ett graffitikonstverk, jag tycker att det är bra med projekt där man verkligen får tolka bilder och saker hur man själv vill.
ÄNDRING I MITT SYMMETRIMÖNSTER



SYMMETRI OCH SYMMETRISKA FORMER

